Igår ringde en kär vän till mig. Bara för att säga att hon tycker att jag och denna bloggen är himla bra. Jag blev såklart hyperglad och tänkte att det är ju så det ska vara, vi ska stötta, inspirera och peppa varandra. Tänk vad underbart det är när människor vågar slösa med komplimanger istället för att bara tänka dem. Sverige styrs fortfarande av jantelagen och jag önskar att vi kunde gräva ner den för alltid. För visst är det så att många man stöter på är mer eller mindre missunsamma och gärna talar om för andra att de minsann inte är så bra som de tror. De flesta gör det dock kamouflerat av ett leende och en falskvänlig ton så att man först senare kommer på att det som egentligen sades inte alls var särskilt trevligt. Mer komplimanger och mindre gnäll. Nästa gång jag tänker på att någon gör något riktigt bra eller inspirerar mig eller är en underbar människa i allmänhet så ska inte jag heller tveka inför att ringa och tala om det.
4 kommentarer:
underbart inlägg o jag menar't! det vet du! åh nu ryser jag...
OCH jag har fått inbjudan till klassåterträff den 8 mars! Måste gå ner 10 kilo nu o köpa en helt ny garderob o skaffa ett fantastiskt jobb och och och... paniiiiik!
Jag är också riktigt dålig på att säga om jag tycker nån är bra eller tex fin. Fler borde följa i ditt fotspår!
Jag jobbar med det själv här på hemma plan- talar om för mig själv hur bra och duktig jag är. Ett steg i rätt riktning iallafall!
Hatten: Du behöver inte ändra något. Gå dit och ta med dig din underbara personlighet och ditt vackra yttre och inre så kommer alla tappa hakan och det kommer snackas om fröken Larsson i orten i flera månader!
Sandrah: Asbra! Men det är svårt, jag försöker också ibland. Men får man höra något tillräckligt många gånger så tror man till slut på det. Jag är grym, jag är grym . . .
Skicka en kommentar